Fem kottar i LA

Dags att skriva ett inlägg igen så att ni där hemma får veta att vi fortfarande lever. Då grabbarna grus inbillade sig att dom skulle plugga hela helgen och därför blåste av den planerade utflykten till Nocturnal Wonderland bestämde jag mig för att tillbringa helgen i San Diego.

På fredagen drog jag, Maja, Malin och Forssell ut å festade lite i PB vilket var mkt trevligt.

På lördagen var man dock inte helt 100 eftersom en 6a tequila kostade 2 dollar. Det blev dock lite utflykt till downtown för att checka läget där och sen på kvällen blev d en lugn hemmakväll med middag å film med majsan medan alla andra svenskar i SD var på kräftskiva. Helgen avslutades med att vi gick å såg Chargers - Chiefs i amerikansk fotboll. När vi väl parkerat bilen och gick mot stadion kunde vi konstatera att vi inte "går på match" som jänkarna. Överallt på parkeringen hade folk barbeques å drack öl i mängder och detta ska vi prova på nästa gång vi ska se en match. Det var sjukt bra stämning och Chargers vann till slut med 20-17.

Utanför Qualcomm stadium

Charger girls

Ett riktigt fan!

//Schanne

När bilen var registrerad och försäkrad för ungefär en miljard dollar så bestämde sig fyra stora kungar för att åka till Vegas över helgen. Schanne följde inte med för han skulle till San Diego och hälsa på sin flickvän. De övriga packade in sig i den lila, otroligt fula, Plymouth Grand Voyager, som senare skulle visa sig vara en riktig ryssbil. Oskar satte sig i förarsätet och vi brände ut på Freeway 57, men bara efter ett par miles så dog hela instrumentbrädan. Det gick alltså inte att se hur fort vi körde, hur mycket bensin vi hade kvar eller hur varm motorn var. Efter att ha diskuterat hur vi skulle göra så bestämde vi oss för att åka tillbaka dit vi köpte bilen och kolla upp problemet. Efter att mekanikern pillat lite på säkringarna och slagit ovanpå instrumentbrädan så började den fungera igen. Han hävdade att det var glapp i elektroniken och det var ingen fara att ge sig iväg.

Sagt och gjort så hoppade in i bilen och drog iväg mot Vegas, igen. Bilen fungerade som den skulle tills vi kommit ungefär halvvägs och bestämde oss för att stanna och äta lunch. Efter mat och lite shopping så fick Oliver den stora äran att ratta den lila skräphögen. Efter ungefär 20 miles när vi var så långt ifrån bebyggelse som möjligt observerade vi att motorn blev väldigt varm, väldigt fort. Som en skänk från ovan kom en Shellmack där vi svängde in för att undersöka saken. Vi öppnade motorhuven och klev ur bilen, det var över 40 grader varmt och motorn var minst tre gånger så varm. Kylarvätskan kokade som en kastrull med pastavatten och de fyra överhettade pojkarna hade ingen aning om hur vi skulle lösa problemet.

En gammal mekaniker, som hade en tand och cigg i mungipan, sa åt oss att låta bilen svalna i en halvtimme innan vi körde vidare. Vi köpte varsin glass och lyckades ungefär äta hälften samtidigt som den andra hälften smälte och hamnade på marken istället för i magsäcken. När ungefär 30 minuter hade gått satte vi oss återigen i bilen och fortsatte resan, bara för att var 15 minut upprepa samma procedur.

I Vegas spelades det en hel del poker och avnjöts en hel del alkoholhaltiga drycker. Nattklubben på Ceasars besöktes också, men det var ingeting jämfört med Flamman. Sena nätter och inte så mycket sömn genererade i fyra slitna hjältar på söndagsmorgonen där det var utcheckning redan klockan 11:00.

De fyra liken satte sig i bilen och började åka tillbaka mot Placentia igen. En resa som skulle bli bland det jobbigaste vi gjort i hela våra liv. Bilen blev överhettad gång på gång och ibland var vi tvungna att stanna efter 200 meter och låta bilen svalna igen. Det var mycket ångest i bilen när vi varken visste om eller när vi skulle komma hem igen. Vi stannade på en bensinmack och fick syn på en mexikan med en likadan bil. Vi undrade om han hade haft samma problem, varpå han svarade, på en väldigt knackig engelska, att det förmodligen var fel på termostaten. Efter det plockade han fram alla jordens verktyg och började mecka med den lila skrothögen. Han plockade bort en del och fyllde på med sillikon, sedan började vi åka och vi trodde att han hade löst problemet men en stund senare var bilen överhettad igen och samma procedur som ovan upprepades ett antal gånger tills vi tillslut kom hem. En bilresa som i normala fall skulle ta ungefär fyra timmar tog hela 13 timmar.

En jobbig resa, men nu har vi iaf varit någonstans utanför Placentia.

Hejdå!

/Oliver och gänget!

Det var ett tag sen vi skrev här i bloggen och det beror på att det har varit mkt att fixa med kurser och bilköp. Nu har vi alla äntligen fått ihop 4 kurser var och skolan kan börja på riktigt. Ska bli riktigt skönt att slippa springa runt på massa olika lektioner och fråga om man kan få läsa kursen men bara få "vi får se nästa vecka om det finns plats" till svar. När vi inte varit i skolan har jakt efter bil stått på schemat. Schanne och Eka har köpt en mastig 3.8L V6 Ford Mustang Convertible årsmodell 00 med feta kromfälgar.

Här nedan kan ni beskåda skönheten som, eftersom det är en mustang, heter Eleanor

Då resterande pojkar har varit mindre lyckosamma i sina försök att hitta bil återkommer vi med en update när de väl har köpt en vilket förhoppningsvis blir imorgon.

Vad vi gjort sen senast vi skrev är inte speciellt mkt mer än vad som tagits upp förutom att vi var ute i fredags. Vi började som vanligt på Brians som är vårt favorithak. Pitcher på pitcher beställdes in men Schanne hade tagit på sig att vara DD(designated driver) för kvällen så han fick snällt sitta och titta på när dom andra njöt av den goda Amber Bock-ölen. Vi träffade ett gäng americanos som ville utmana oss i shuffleboard och det visade sig att Sverige > USA(för er ekonomer som läser bloggen betyder det att Sverige är större än USA, vi piskade upp dom). Grabbarna var otippat nog goda förlorare och bjöd på öl vilket var vad vi spelade om. Efter detta åkte vi till ett ställe som heter Canyon Inn med jänkarna och festen fortsatte tills vi stängde stället.

Det var allt för den här gången

//Shane banane med hälsningar från resten

Kedjan på cykeln är nu lagad, vår granne Jeff som sålde cyklarna till oss var mer än villig att hjälpa mig. Detta betyder att även en totalt otursförföljd person som jag kanske kommer kunna ta mig till skolstarten imorgon 08.30. Då är det nämligen dags för vad de kallar för orientation day. Här vill jag spontant lägga in en förklaring på vad detta innebär, men jag inser att alla mina vänner och bekanta är såpass begåvade att de förstår vad som åsyftas. Alltså låter jag detta vara osagt.

Som sagt, jag och Anton var ute på biljakt igår. Vi träffade, vad vi trodde var, en stackars mamma som var tvungen att "go out of state" för att mannen hennes hade lämnat henne och barnen. Hon skulle lämna redan till helgen och var därför väldigt mån om att bli av med caravanen så fort som möjligt. Carol, vår granne tillika hyresvärdens dotter, körde oss till mötesplatsen. Carol hade redan innan mötet givit intrycket av att vara mycket rutinerad vad gäller bilköp. Hon påpekade gång efter annan att man inte kunde vara misstänksam nog. Snick snack tänkte jag och Anton. Vi märker väl om bilen fungerar eller inte. Caravanen väntade på oss vid en bensinstation. Jag, Anton och säljaren åkte på en provtur där allt kändes bra. Carol som hade väntat på bensinstationen tog oss åt sidan och talade om för oss att den där säljaren minsann hade ljugit ihop hela historien om mannen och att flytta till en annan stat, dessutom hävdade hon att säljaren var knarkare. Tydligen nånting man skulle se på blicken, uppenbarligen ingenting jag och Anton hade lagt märke till.

Ett sista steg innan bilen kunde säljas, ta den till en mekaniker och få bekräftelse på att allt är i sin ordning. Säljaren protesterade inte ö.h.t. och följde gladeligen med till Carols mekaniker. Han tog bilen på en provtur och kom tillbaka och talade om, till Carols stora förtjusning, att ljuden från motorn och fjädringen inte alls var bra. Jag och Anton var trots detta rätt inne på att köpa bilen, Carol hade trots allt prutat från ursprungliga $2400 till $1800. Våra tankebanor gick som så att det värsta som kan hända är att vi förlorar $600 per skalle, Oliver skall ju också vara med och dela på tårtan. Säljaren visade oss alla papper och allt verkade vara i sin ordning. Efter ett samtal till Oliver som fick stanna hemma hade vi mer eller mindre bestämt oss, Caravanen skulle inom kort ha bytt ägare till en trio svenska ungdomar. Efter att ha förklarat detta för Carol tog hon sig en sista titt på papprena och hittade naturligtvis någonting skumt. Bilen var inte "smog tested". Detta är något som måste göras i Californien för att försäkra att bilen inte släpper ut för mycket eller för farliga avgaser. Nånting jag och Anton inte hade en aning om.

Carol kom tillbaka och förklarade för säljaren att hon minsann hade förstått detta hela tiden, att hon försökte lura oss stackars svenska ungdomar. Förslaget från Carols sida var att omedelbums gå igenom ett såkallat smog test med bilen. Tyvärr mådde säljaren helt plötsligt jättedåligt och var tvungen att åka hem, hon hade aldrig tidigare varit med om ett så krångligt bilköp och allt detta gjorde att hon verkligen inte orkade mer. Säljaren försvann från bilmekanikern och jag och Anton insåg att Carol precis hade sparat $1800 för oss. Efter dryga två timmar åkte vi alltså från bilmekanikern med lika stor känsla av dumhet som tacksamhet till Carol. Inte en krona fattigare, men heller inte en bil rikare, tyvärr.

På't igen imorgon bara!

Vilken vi också gjorde. Ett gäng bilar kollades upp. Jag, Oliver och Anton hade valt ut ett par stycken, Philip och André likaså. Första stoppet var vid ett hotell precis vid Disney Land i Anaheim. Ford Taurus var objektet. Potentiella kunder: Jag, Oliver och Anton. Tyvärr fick Oliver stanna hemma även idag då Carols lilla ford focus inte fick plats med alla. Vi hoppade in i bilen och började köra därifrån. Ute på de tungt trafikerade vägarna i L.A var trafiken inte jättelik den hemma i Sverige. Anton, som hade gett mig förtroendet att provköra även denna gång hävdade att bilen skakade en aning när vi var ute och åkte. Jag som hade all koncentration på att inte köra över nån amerikansk gängmedlem märkte naturligtvis inte av detta utan hävdade bestämt att så inte var fallet. 5 minuter senare var provturen över och bilen parkerad på samma ruta som den hämtades vid. Summeringen från både Antons och Carols sida var att bilen lika gärna hade kunnat vara en åkattraktion på Disneyland. Dumförklarad fick jag inse att jag kanske hade fel ändå, bilen skakade nog lite grann. Bil två även den ett misslyckat försök alltså. 
Lite bittra satte vi oss återigen i Carols Ford för att åka till Philips och Andrés första objekt. En Chevrolet Camaro, lite dyrare variant än de vi hade kollat på. Varningen från Carol kom redan när vi satte oss i bilen på väg från Anaheim. Kvarteret vi skulle till var inte det bästa hon visste om. Efter tio minuter var vi framme i ett betongkvarter vi aldrig någonsin upplevt. Vi kliver ur bilen och framför oss står en snubbe som ser ut att kunna mörda en efter första lilla fel man begår. Han visar oss bilen utan att säga ett ord men frågar till slut om det är någon som vill provköra. Känslan här var ungefär som den i skolan då fröken ställer en fråga ut i klassen som är öppen för vem som helst att svara på. Alla blir tysta och tittar åt andra hållet. André tar till slut mod att sätta sig i förarsätet varpå Carol hakar på in i baksätet. Säljaren tog passagerarsätet och iväg åkte de. Jag, Philip pch Anton blev kvar i Forden. Alla tre lika övertygade om att detta i bästa fall slutar med att André och Carol dör och vi kan ssticka därifrån i Carols Ford. Skrämda till livet väntade vi tills de kom tillbaka. Alla fem hade en och samma åsikt. Denna bil skall vi inte köpa. Problemet var bara att få säljaren att förstå detta. Carol tog tag i saken och berättade att vi hade fler bilar att titta på men att vi kunde höra av oss om vi var mer intresserade. Då det enda som hände var att han slängde igen dörren, tittade på oss som om att det var bäst för oss att sticka fortare än vinden får man väl tycka att reaktionen var bättre än förväntat.

Sista bilen som tittades på var en Ford Mustang Cabriolet. Denna gång den trevligaste säljaren hittills och kanske var det därför ingen slump att också bilen gillades av samtliga. Även denna Philips och Andrés objekt. Provkörning följdes upp med prat med säljaren och båda parter kom fram till att den skulle tas till en mekaniker dagen efter.

Det återstår alltså att se hur det blir med denna bil. Men summa summarum är det alltså efter två dagars billetande en bil som är intressant. Vi får se hur historien slutar. 
Då det är skolstart imorgon får detta räcka för nu, hög tid att sova. Det röda äpplet till läraren ligger redan framme, allt för att undvika missöden imorgon.
God natt!

Wågström, med hälsningar från resten!

I söndags var vi på poolparty hos vår hyresvärd som hade bjudit över större delen av grannskapet så vi skulle lära känna varandra. Det bjöds på väldigt ljus öl, god pizza och en riktigt frodig sallad som de hade slängt ihop. Under själva "partyt" var det mycket fokus på Sverige och Kimberley bjöd på den ena dumma kommentaren efter den andra. En tjej som ändå har en examen från college visste inte att Stockholm låg i Sverige, att vi pratade svenska i Sverige eller var de olika staterna i USA låg. Hela gruppen blev lite smått förvånade över hennes dumhet och hennes mamma kom fram till att hon borde spenderat collegepengarna på något annat. Senare samma kväll fick vi våra stekiga cruisercyklar av ovan nämnda Kimberley och hennes man för $155 styck. Ett köp som alla, utom kanske Wågström, hittils är väldigt nöjda med.

På måndagsförmiddagen cyklade vi till skolan för att spana in campus som verkar riktigt fräscht. Påväg mot Brea mall, där vi skulle äta lunch och shoppa så exploderade däcket på Schannes cykel. Efter det väntade en minst 5km lång promenad i 35 grader stekande sol och mestadels uppförsbacke. Oliver och Philip var minst sagt svettiga när slutdestinationen nåddes. Väl inne i Brea Mall shoppades det en del på Macys och det var verkligen inte dyrt. Det blev en hel del Ralph kläder för somliga, Eka fick en skjorta och ett par shorts för 500kr, Schanne 2 t-shirts, 2 shorts, 1 bälte för 850, Onkan 2 shorts, 1 t-shirt för 600 typ, Oskar köpte nikeskor, strumpor, några t-shirts för 650 och Jensen köpte en telefon och en converse t-shirt för typ 400.

På tisdagen brände alla, utom Wågström, otroligt mkt pengar då vi betalade skolavgiften och kastade pengar i sjön(skolans försäkring). Oskar kunde inte betala så mycket pengar med sitt kort på grund av något maxbelopp för kortbetalning som hans bank hade. När vi kom hem sen hände det grejjer. Vi parkerade våra cyklar på garageuppfarten men Oskar glömde låsa sin. Helt plötsligt bankar det på dörren och grannen var typ vild och sa att en cykel hade blivit snodd, han ringde polisen och drog sen iväg i sin bil som en biltjuv för att leta efter cykeln i området. Kort därefter dyker halva poliskåren upp, 2 bilar och 2 motorcyklar börjar åka runt i kvarteret för att leta efter cykeln. Schanne och Oskar står på uppfarten när grannen kommer tillbaka, han ber Oskar hoppa in i bilen och kör iväg som en riktig dåre. Sen kommer dom tillbaka med en lättad Oskar som har livet i behåll och även cykeln hängandes ut från bagageluckan. En av poliserna pratar sedan med Oskar och dialogen gick till ungefär såhär:

"Do you want us to arrest the thief if we catch him?" Frågar polisen samtidigt som han dreglar lite och blodsmaken i munnen kändes lång väg.

"Is that really up to me to decide?" Svarar Oskar och undrar varför han har någonting med det att göra.

"It's your bike isn't it?" Replikerar polisen och tittar på Oskar som om han är helt dum i huvudet.

"Could I get into any trouble if I let you guys arrest him?"

"No, of course not." Svarar polisen och blir nästan lite arg på Oskar för att han ens behöver fundera på den frågan, då han känner att han kanske inte ska få chansen att visa vilken alphahanne han är och spöä skiten ur cykeltjuven.

Oskar vill inte att konstapeln ska bli arg på honom utan ger honom tillåtelse att arrestera banditen, varpå polisen sätter sig i bilen och drar iväg illa kvickt. Efter detta spektakel gick samtliga av oss till poolen och kostaterade att det förmodligen är dags att börja låsa både cyklarna och huset. Kvällen avslutades med grillat kött, sallad och ett par kalla öl.

För bara ett par timmar sedan var Oskar tvungen att åka till skolan igen för att betala sin skolavgift och det gick bättre denna gången. Dock ville inte hans cykel vara med honom hela vägen utan kedjan hoppade och Wågen fick då promenera hela vägen hem från skolan ännu en gång i samma stekande sol som häromdagen. Just nu är Oskar och Anton och tittar på en bil tillsammans med vår granne Carol som hjälper oss med bilköp så vi inte blir lurade, vi återkommer med mer info när vi vet något om det.

Så för att sammanfatta: Alla har det bra, men Oskar har haft lite problem med bank, cykel och poliser senaste dygnen.

Nu är det nog dags att gå ut o sola lite.

Firman & Schane and the rest of the friends

Vi har nu spenderat tre dagar i denna legendariska stad och man kan lätt konstatera att livet inte är speciellt jobbigt just nu.

I fredags var Anton, Oskar och André och spelade golf. Undertecknad och Schanne hade haft inflyttningsfest själva långt in på småtimmarna och kunde av denna anledning inte deltaga. Däremot verkade det som att Eka var den största kungen på golfbanan när han avslutade med en birdie och satte de båda singel-hcp:arna Jensen och Wågström på plats. Under tiden som dessa spelade golf hade Oliver och Philip en trevlig lunchdate. En otroligt svettig men ganska god pizza inmundigades på Mikeys Sportsbar. Efter ett par slices och en trevlig cöla kunde vi lätt konstatera att servitriser på dessa barer förmodligen måste ha silikonbröst, riktigt otrevligt :P. Kvällen avslutades med lite beerpong och grill samt ett antal drinkar. Det var riktigt trevligt ända fram till dess att Andrés mat-och-sovklocka ringde och han stämplade ut. Som alla vet är det inte alls lika roligt att umgås om inte Ekbom är med och ganska snabbt följde resten av laget Andrés exempel. 

Eka är en stor kung på golfbanan!

Jensen chillar vid golfbilarna

Wågström limmar, 4 decimeter från flaggan.

Jag levererar som vanligt på beerpong och André är imponerad.

Idag vaknade vi relativt tidigt eftersom samtliga i gruppen har kommit in i dalmasens dygnsrytm och således får åtta timmars sömn men ändå kan vara uppe med tuppen. Efter en stabil frukost och diverse skypesamtal med flickvänner var det dags att aktivera sig lite. En kort löptur till basketplanen följdes upp av några streetbasketmatcher där Schanne var en stor kung då han och Eka inte förlorade en match. Efter detta blev det en promenad och en riktigt äcklig lunch på Burger King. Dagens aktiviteter avslutades med ett dopp i vår landlords tillika grannes pool, riktigt trevligt. På grund av att vi inte hade tagit ur någonting att äta ur frysen, ingen orkade laga mat och att ölen i kylen lös med sin frånvaro bestämde gruppen sig för att knalla ner till Brian's Beer and Billiard för att äta middag och ta ett par kalla. Även denna gång var det Schanne och Eka som var stora kungar när de vann samtliga biljardmatcher. Anmärkningsvärt var att vi käkade varsin måltid samt drack fem stycken öl var och notan, inklusive dricks, slutade på 130 kronor per person. Det var en riktigt trevlig kväll till ett kungligt pris och tro mig, Brian's bar kommer att besökas fler gånger.

Schanne levererar på basketplanen.

Vi myser vid poolen.

Trevlig middag på Brian's Beer and Billiard.

Eka berättar för Oliver hur man spelar biljard.

Sammanfattningsvis kan man säga att vi är väldigt stora kungar just nu!

Det var allt för nu, stay tuned.

Simma lugnt

Onkan and "the Swedish House Mafia" (Vi kallas det i området)

Idag har vi gjort det vi är bra på, spendera pengar. Vi har köpt det "man behöver" i sportväg. En fotboll, en basketboll, en amerikansk fotboll, 2 basebollhandskar med tillhörande boll, diverse idrottströjor och 5 riktigt stekiga cruisercyklar som förmodligen aldrig kommer användas när vi köper bilar.

Huset vi bor i är riktigt nice och dom som hyr ut det är lika trevliga som dom är gamla. Vi bor som tur är inte i ett gängområde men dom finns lite överallt så vi har blivit varnade för att inte gå i vissa kvarter på nätterna i närområdet.

Eftersom vi har en viss André Ekbom ibland oss så kommer vi förmodligen bjuda på minst ett skönt citat vid varje inlägg. Vi börjar med "dom här tarmarna är inte långa men jääävligt breda" som han drog när vi käkade middag.

Det här får räcka för denna gång men ni kan njuta av lite bilder tills nästa gång i hörs.

Puss&Kram

Sean banan med vänner